En berättelse om identitet, kärlek och konst kan vara både vacker och svår att skaka av sig. The Danish Girl från 2015 är just en sådan film, men titlarna blandas lätt eftersom uttrycket den danska kvinnan också kopplas till en nyare tv-serie. Här reder jag ut vilken film det handlar om, vad den bygger på, vilka som spelar huvudrollerna och varför den fortfarande väcker diskussion.
Det viktigaste om filmen på några rader
- Originaltitel: The Danish Girl, en biografisk dramafilm från 2015.
- Regissör: Tom Hooper, som även gjorde The King’s Speech.
- Huvudroller: Eddie Redmayne som Lili Elbe och Alicia Vikander som Gerda Wegener.
- Handling: Filmen skildrar en dansk konstnärs väg mot att leva som kvinna och det äktenskap som förändras på vägen.
- Utmärkelse: Alicia Vikander vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll.
Vilken film handlar det egentligen om
Om du syftar på den biografiska dramafilmen från 2015 är den korrekta filmtiteln The Danish Girl. Det är en brittisk-amerikansk produktion regisserad av Tom Hooper och filmen är ungefär två timmar lång.
Den ska inte blandas ihop med tv-serien Den danska kvinnan, som har en helt annan handling. För den som vill se berättelsen om konstnärerna Lili Elbe och Gerda Wegener är det alltså The Danish Girl som gäller.
| Fakta | Uppgift |
|---|---|
| Premiärår | 2015 |
| Genre | Biografiskt drama och romantiskt drama |
| Regissör | Tom Hooper |
| Speltid | Cirka 119 minuter |
| Förlaga | David Ebershoffs roman från 2000 |
Min rekommendation är att se filmen som ett historiskt inspirerat drama, inte som en exakt dokumentation. Den bygger på verkliga personer, men manus och roman har format händelserna för att skapa en tydligare dramatisk båge.
Vad The Danish Girl handlar om
Handlingen utspelar sig i 1920-talets Köpenhamn och följer konstnärsparet Einar och Gerda Wegener. När Einar börjar posera i kvinnokläder för Gerdas målningar väcks en identitet som länge har varit svår att uttrycka. Personen som så småningom får namnet Lili Elbe blir allt mer närvarande i hans liv.
Gerda försöker först förstå vad som händer och fortsätter sedan att stötta sin partner, samtidigt som hennes eget liv förändras. Filmen handlar därför inte bara om könsidentitet, utan också om kärlekens gränser, konstnärlig frihet och sorgen i att en relation måste hitta en ny form.
Det är filmens starkaste sida. Den gör den privata konflikten begriplig genom små situationer snarare än långa förklaringar. En blick, ett plagg eller en målning får ofta större betydelse än dialogen, vilket ger berättelsen ett långsamt och eftertänksamt tempo.
Vilka skådespelare spelar huvudrollerna
Eddie Redmayne spelar Einar och Lili med stor fysisk precision. Han arbetar mycket med hållning, blick och rörelsemönster för att visa skillnaden mellan det liv som förväntas av Einar och den lättnad Lili upplever när hon får synas.
Alicia Vikander spelar Gerda Wegener och är filmens känslomässiga centrum. Hennes rollfigur är inte bara den förstående hustrun i bakgrunden, utan en konstnär med egna ambitioner, tvivel och förluster. Vikander vann Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin insats.
I rollerna runt paret syns bland andra Ben Whishaw, Amber Heard och Matthias Schoenaerts. De bidrar till filmens miljö av konstnärer, läkare och sociala normer, men berättelsen stannar hela tiden nära huvudparets relation.
Filmen fick också flera andra Oscarsnomineringar, bland annat för Eddie Redmaynes huvudroll, scenografi och kostym. Det märks särskilt i bildspråket. Färgerna, kläderna och interiörerna är genomarbetade och hjälper till att skapa en värld där yta och identitet hela tiden speglar varandra.
Hur nära verkligheten ligger berättelsen
Filmen är inspirerad av de danska konstnärerna Lili Elbe och Gerda Wegener. Lili Elbe hör till de tidigast dokumenterade personerna som genomgick dåtidens könsbekräftande kirurgi, men hennes historia är mer komplicerad än den förenklade bild som ibland återges.
Romanförlagan är skönlitterär och filmen använder därför dramatiska förenklingar. Tidslinjer, relationer och vissa personer har förändrats för att skapa en sammanhållen filmberättelse. Det betyder inte att filmens känslomässiga kärna saknar värde, men det är klokt att inte använda den som enda källa till Lili Elbes liv.
En annan diskussion gäller rollbesättningen. Eddie Redmayne fick beröm för sitt skådespeleri, men valet att låta en cisperson spela en transkvinna har kritiserats, särskilt eftersom transskådespelare länge haft få möjligheter till stora roller. För mig är det en viktig del av filmens sammanhang, även om den inte ensam avgör om filmen är sevärd.
Det som fungerar och det som skaver
Filmens tydliga styrkor
- Skådespeleriet är lågmält och känslomässigt snarare än överdrivet.
- Miljöerna och kostymerna ger filmen en stark konstnärlig identitet.
- Relationen mellan Lili och Gerda får ta plats utan att reduceras till en enkel kärlekshistoria.
- Tempot passar den eftertänksamma berättelsen och låter förändringen växa fram stegvis.
Läs också: Tatueraren i Auschwitz - Se den rätt, här streamar du den
Begränsningar att känna till
Filmen är vacker, men ibland blir den också väl polerad. Den historiska miljön är elegant och drömlik, medan de medicinska och sociala riskerna kunde ha fått större tyngd. Därför kan vissa scener kännas mer som ett konstnärligt porträtt än som en full bild av den utsatthet Lili faktiskt levde med.
Jag tycker också att filmen ibland berättar Gerdas reaktioner tydligare än Lilis egen inre värld. Det gör dramat lättillgängligt, men innebär samtidigt att transidentiteten delvis förklaras genom omgivningens blick. Den som vill ha ett mer samtida och direkt transperspektiv kan därför behöva komplettera filmen med andra berättelser.
Så passar filmen för en lugn filmkväll
The Danish Girl fungerar bäst när man ger den lite utrymme. Jag skulle välja en kväll utan för många avbrott, dämpad belysning och mat som inte kräver arbete vid bordet. Filmen har ett stillsamt tempo, så en högljudd festmiljö gör att mycket av nyanserna försvinner.
En enkel servering passar bättre än en avancerad meny. Prova exempelvis rågbröd, milda ostar, rostade rotfrukter och en äppeldessert. Det ger en nordisk känsla utan att filmkvällen förvandlas till ett temaevenemang där dekorationerna tar över berättelsen.
För ett sällskap kan det vara bra att prata om filmen efteråt, men undvik att göra samtalet till ett test av vem som tolkat allt rätt. Frågor om identitet, kärlek och konstnärlig frihet blir mer givande än att bara diskutera om slutet var sorgligt eller lyckligt.
Ett stillsamt drama som fortfarande berör
The Danish Girl är värd att se för den som uppskattar historiska dramer med starkt skådespeleri och visuellt genomarbetade miljöer. Den är särskilt intressant om du vill se en film där en relation förändras utan att kärleken försvinner på ett enkelt eller förutsägbart sätt.
Se den med viss historisk distans. Som film är den gripande och vacker, men som porträtt av Lili Elbe är den selektiv och delvis romantiserad. Den kombinationen gör den bäst lämpad för en eftertänksam filmkväll där berättelsen får väcka frågor, inte ge alla svar.
